Anarkism #2: Feminism (2012)

anarkism2

anarkism2

Medverkande: Samira Ariadad, Olle Eriksson, Annie Hellquist, Cecilia Höglund, Johanna Isaksson, Gabriel Kuhn, Kajsa Lindqvist och Liv Strömquist

Sidor: 98

ISBN: 978-91-977631-2-7

Språk: Svenska

 

 

 

Feminismen vill uppnå jämlikhet mellan könen, anarkismen vill befria alla människor från ekonomiskt och politiskt förtryck. Behöver de två rörelserna varandra? Kan de komma överens?

I skriftserien Anarkisms andra utgåva undersöker vi det långa, fruktbara och frustrerade samspelet mellan anarkismen och feminismen. Vi frågar oss hur anarkafeminismen skiljer sig från annan feminism och granskar machofasoner bland anarkister, från 1800-talet till 2000-talet. Vi grubblar över det feministiska föräldraskapets svårigheter och debatterar könskvotering. Vi pratar med anarkafeminister på tre kontinenter och söker oss tillbaka till anarkismens barndom för att möta de kvinnor som var med och formade rörelsen.

Framför allt frågar vi oss hur anarkismen kan finna en plats i det feministiska landskapet, och visa vägen för en ny generation feminister, queeraktivister och andra frihetsälskare.

– Det är alltför lätt att säga “anarkismen är bra, feminismen är bra, anarkafeminismen är bäst”, säger Felix som är med i redaktionen. Vi ville belysa de problematiska områdena. Anarkister har både historiskt och i nutiden haft svårt att leva upp till sina feministiska ideal. Och dagens feminism har en tendens att liera sig med statsmakten. Anarkafeminismen är mer aktuell än någonsin!

(ladda hem hela boken som PDF)

Recensioner

“Genom intervjuer med aktivister runt om i världen, historiska tillbakablickar och sammanfattningar av feministiska debatter inom anarkismrörelsen söker antologin bidra till egna studier och diskussioner om förhållandet mellan feminism och anarkism.”

Ur Feministiskt perspektiv 2012

Jag upplever att saker och ting har skiftat fokus, inte minst är tonen mer självsäker och argumenterande. Något som nog måste betraktas som en styrka. De interna ideologiska konflikterna som alltid har funnits där innebär inte längre att motståndare får ditmålade djävulshorn i pannorna. Istället för att brorsan/syrran liknas vid fiender, förblir de människor. (…) Till syvende och sist har Anarkistiska studier i mångt och mycket återuppfunnit hjulet med denna bok. Men knappast på ett dåligt sätt. Jag kan därför konstatera att detta är ett gott bidrag till större förståelse för både anarkismen och anarkafeminismen i Sverige såväl som en del intressanta inpass utanför denna nordliga horisont.

Robert Halvarsson, Tidningen Kulturen, 2012-07-14 (läs hela recensionen)